Protokoll för ESIL 23 oktober 2015
Protokoll fört vid allmänt sammanträde 2015-10-23 i Hörsalen, Biologihuset, Sölvegatan 35, Lund.
§ 1 Ordf. Mikael Sörensson hälsade de 25 närvarande (se gästbok) välkomna och förklarade sammanträdet öppnat.
§ 2 Påminde ordf. om mångfaldskonferensen 14-15/11 i Höllviken.
§ 3 Ordf. lämnade ordet fritt för meddelanden. Inga sådana förekom.
§ 4 Martin Bergman talade ”om territorialitet hos kvickgräsfjäril och andra dagfjärilar”. Under forskarstudierna i beteendeekologi i Stockholms universitet var kvickgräsfjärilen, Pararge aegeria, Martins studieobjekt. Efter post doc-vistelse vid Arizona State University i Phoenix med fältstudier i Sonora-öknen, med helt andra fjärilar, arbetar Martin sedan ett år i syngruppen vid Lunds universitet.
Efter en kort historik över gångna tiders studier av territoralitet hos dagfjärilar, övergick Martin till sina egna studier och resultat. Fält- och burobservationer av kvickgräsfjärilens beteenden i Sö. Gnesta/Nyköping samt i Sk. Ransvik beskrevs ingående. Hanen sitter oftast i öppen skogsmiljö med gott om solbelysta markpartier, ”solfläckar”. När en hona passerar, flyger han upp och försöker para sig med henne. Om däremot en hanne passerar, utbryter revirstrid. Med hjälp av honmodeller som på lina drogs förbi hanar i burförsök, undersöktes djurens reaktioner. En stark kontrast mellan den förbipasserande honmodellen och bakgrunden utlöste snabbt hanens uppflygning. I vissa fall tycktes en supernormal retning få hanen att flyga hej vilt i sitt försök att imponera på pappersfjärilen.
Nyligen utförda fältförsök i Sk. Ransvik gav intressanta resultat beträffande hanens beteende i samband med spaningen efter honor. Filmsekvenser från fältobservationerna och intrikata beräkningar på laboratoriet gav överraskande resultat. Av allt att döma anpassar hanen sin lutning av huvudet på ett sådant sätt att han har maximal möjlighet att detektera förbiflygande honor.
Som sammanfattning av studierna av kvickgräsfjärilens beteende kan följande punkter anföras: Den hane som etablerar det största reviret bland ”solfläckarna” har störst chans att hitta en hona att para sig med. Den hanne som har bäst översikt, alltså rätt synvinkel mot horisonten, har alla bäst chans att upptäcka honorna.
Avslutningsvis bjöds vi på en spännande bildvisning från Sonora-öknen i Arizona, USA. Där fick vi träffa prof. Ron Rutowski och den magnifika ökenfjärilen A. leilia som lever på larvvärdväxten Celtis pallida. Detta är emellertid en annan historia.
Föredraget avslutades med en serie häpnadsväckande bilder av gilaödlor, skallerormar och retfulla tuppgökar från just Arizona.
Efter föredraget följde en längre och stundtals uppsluppen diskussion kring supernormala retningar, fjärilsögats anatomi och olika metoder för vinkelmätningar.
§ 5 När föredragshållaren avtackats med välförtjänta applåder och inget ytterligare återstod, förklarade ordf. sammanträdet avslutat och sedvanlig eftersits med fika följde.
Lund som ovan
Thomas Jonasson, sekreterare