Protokoll för ESIL 30 Mars 2012

Protokoll fört vid allmänt sammanträde 2012-03-30 i Hörsalen, Biologihuset, Sölvegatan 35, Lund.

§ 1  Ordf. Mikael Sörensson hälsade de 30 närvarande (se gästbok) välkomna och förklarade sammanträdet öppnat. Ordf. kommenterade vårens framfart och gav tips om ett par försummade men troligen entomologiskt givande lokaler: Äspöholm, öster om Smygehamn och Fredriksberg, nära Köpingebro, norr om Ystad. Dessa platser rekommenderades varmt som utflyktsmål.

§ 2  Föreningsinformation

• 2.1 SEF, Sveriges Entomologiska Förening, står snart utan ordförande. Hans Karlsson har undanbett sig omval. Förslag till ny ordförande för riksföreningen mottages tacksamt.
• 2.2 Sällskapets exkursion planeras gå till Skäralid. Länsstyrelsen har ännu inte lämnat svar på ansökan om insamlingstillstånd. Se ESIL:s hemsida för närmare information.
• 2.3 Insekternas Dag arrangeras den 19 augusti 2012. Se även här ESIL:s hemsida för närmare information.

§ 3  Meddelanden

• 3.1 Christian Irhammar demonstrerade en insektlåda från förmodat tidigt 1800-tal – möjligen en gång tillhörande fältväbeln och entomologen Carl Wetterhall (1773 – 1813). Den hade tillsammans med ett 20-tal identiska lådor i ett hopplöst fördärvat skåp utrangerats från Entomologiska museet i Lund på tidigt 1970-tal. Allt såg ut att ha tillverkats av en duktig möbelsnickare, kanske från trakten av Eksjö i Småland, där Wetterhall verkade. Det enkelfalsade locket hade ett härligt böljande, ”handblåst” antikt glas. Till Chistians och alla övrigas oförställda häpnad visade sig den snart 200 år gamla lådan med sugpassning rymma ett lagom antal moduler av kartongaskar alldeles nyligen inhandlade på IKEA. Dessa askar kan förmodas vara avsedda för förvaring av nipper och liknande småpinaler men duger lika bra för nålade skalbaggar, om bara en lämplig bottenplatta läggs i. Kartongernas höjd passar utmärkt för vår tids insektnålar. Modulerna gick in perfekt – inte en millimeter tillspillo! Auditoriet satt som förstummat i beundran för den framsynte gamle byasnickaren och för Ingvar Kamprad – två smålänningar med uppenbart sinne för det praktiska.
• 3.2 Barbro Nedstam undrade vilka blomflugor som är i farten nu, så tidigt på våren. Hon hade i Alnarpsparken, mellan Malmö och Lund, noterat och förundrats över en speciell form i blommor av svalört. Ordf. föreslog släktena Eristalis – slamflugor eller Melangyna – flickblomflugor. Det förra släktet har lite rundlagda, bi- eller humlelika arter, medan det senare har djur med smäckrare, långsmal bakkropp. Man enades om att Melangyna, med en handfull sydsvenska arter, nog var det bästa tipset. Två våraktiva arter i släktet har fått de svenska namnen mars- respektive aprilflickblomfluga.
• 3.3 Gunnar Isacsson meddelade påpassligt nog fynd av just marsflickblomfluga, Melangyna quadrimaculata, tagen i fönsterfälla i öppen ek – tall – krattskog i mitten av mars 2012 vid Ekestad, ca. 15 km norr om Kristianstad.
• 3.4 Bo Olsson hade hemma hos sig i nordöstra Skåne nyligen sett något som liknade små arbetare av stenhumla som flög längs väggarna på huset. Bo hade möjligen väntat sig övervintrade drottningar av denna humla men inte arbetare. Den församlade expertisen på gaddsteklar och särskilt solitära bin, föreslog att det kan ha rört sig om murar- eller murbin av släktet Osmia. Dessa kan vara så till den grad stenhumlelika, att självaste Linné tog miste under sin skånska resa 1749. Bo uppmanades att om möjligt samla in ett beläggsexemplar till kommande möte.

§ 4  Kvällens föredrag ”Hålekarnas insektfauna sedd ur ett europeiskt perspektiv”.

Om detta berättade Nicklas Jansson. Han är forskare från Linköpings universitet med skalbaggar i hålekar som specialitet. Hans nuvarande arbetsplats är länsstyrelsen i Östergötlands län. Det vetenskapliga studiet av håleksfaunan har Nicklas behållit som ett kärt hobbyprojekt. Kvällens fördrag handlade om Turkiets ekskalbaggar.

Efter en introduktion om Turkiets politiska historia och topografi fick vi veta det mesta om det gästvänliga turkiska folket och nära nog allt om maten som serveras i landet. Vänliga människor, god mat och ett härligt klimat lockar så klart, men ändå är det nog skalbaggsfaunan i både friväxande och hamlade ekar i det gamla kulturlandskapet som lockat mest till detta land mellan Medelhavet och Svarta havet.

Genom samarbete med flera turkiska universitetsinstitutioner har projektet rörande naturvård och biologisk mångfald kunnat bedrivas. Ett sådant samarbete är nödvändigt när det gäller insamling av insekter. Samlare som ertappas med insektfångst i tullen utan samarbetsavtal med universitet eller insamlingstillstånd (de senare är hart när omöjliga att få), riskerar synnerligen dryga böter och några veckor i finkan. Chansa inte, ni som ämnar turista med fångstglas i fickan!

Ett antal lokaler valdes ut och försågs med fönsterfällor nära håligheter i ekstammarna och med fallfällor inne i trädens mulm. Resultaten är minst sagt överraskande. Hittills har, när bara 11 skalbaggsfamiljer bearbetats från fyra lokaler, inte mindre än 25 för vetenskapen nya arter påträffats. Bland dem finns stora hålträdsknäppare på ett par, tre centimeters längd. Artrikedomen är enastående. Vid jämförelse med Sverige och England är hålträdsfaunan mycket artrikare och även artrikare än Spaniens. Det är inte ens samma arter det handlar om. Nicklas visade bilder på många av de märkvärdiga baggar som finns i de turkiska ekarna. Han demonstrerade också många av dem i några utställda insektlådor.

Målet för arbetet är att beskriva och peka ut ett tiotal nationalparksobjekt i Turkiet. Vi önskar Nicklas och hans samarbetsparteners i Turkiet lycka till med det!

§ 5  Ordf. tackade för föredraget och en stund ägnades åt frågor och diskussion, varefter föredragshållaren avtackades med en varm applåd.

§ 6  Mötet avslutades och eftersits med fika följde.

Lund som ovan

Thomas Jonasson, sekreterare