2010-10-29 Mötesprotokoll

Protokoll för ESIL 29 Oktober 2010

§ 1  Ordf. Mikael Sörensson hälsade de 27 närvarande välkomna (se gästboken) och förklarade sammanträdet öppnat.

§ 2  Meddelanden

Ordf. informerade om några kommande händelser: Till januarimötet kommer folk från ArtDatabanken, SEF och länsstyrelsen för att diskutera faunaväkteri, insamling i reservat mm. Vårprogram läggs ut på ESIL:s hemsida. FaZett är försenad men kommer inom kort att sändas ut till medlemmarna. Insektcirkeln kommer – om intresse finns – att återuppstå: följ information på ESIL:s hemsida. Mångfaldskonferens hålls helgen 20-21 november i Höllviken – följ information på ESIL:s hemsida. Informerades slutligen om att en ”insekternas dag” kommer att firas den 21 augusti 2011 – följ information på ESIL:s hemsida.

§ 3  Meddelanden: Lars Jonsson visade ett rikhaltigt åskådningsmaterial av spindeldjur. Somliga var livs levande, medan andra förvarades i väletiketterade spritrör. Två för landet nya arter presenterades: en dallerspindel och en fästing.

Dallerspindeln Pholcus opilionoides
Pholcus opilionoides, fam Pholcidae, dallerspindlar, är en 4-5 mm lång och långbent spindel. Arten är betydligt mindre än den närstående större dallerspindeln, Pholcus phalangioides. Den har ett annat, långsmalt mönster på framkroppen jämfört med den närstående större dallerspindeln. Honan har ett nästan trekantigt epigyn. P. opilionoides är en termofil utomhusart, medan den närstående P. phalangioides oftast påträffas inomhus. Pholcus opilionoides hittades 2 okt. 2010 under skräp på banområdet I Ystads hamn. Den hittades en bit från närmaste tågvagnar och spår. Den bör nog anses som etablerad i området, då den antagligen har en population där. På banområdet finns även andra, troligen på 2000-talet, inkomna synantropiska arter: luffarspindeln, Tegenaria agrestis, den lilla klotspindeln Parasteatoda tabulata och Harpactea rubicunda (fam. Dysderidae). Alla är arter som på senare år dykt upp på liknande ställen i länder från vilka de inte varit kända förut.

Fästingen Dermacentor reticulatus
Fästingen Dermacentor reticulatus är en stor och vacker fästing. Den vuxna honan är något större än den vanliga fästingen, Ixodes ricinus. Hanen av D. reticulatus har ett rutformat vitglänsande mönster på hela ovansidan av kroppen. Hos honan finns detta bara på huvudet. Som svenskt namn föreslås emaljfästing då det ljusa påminner om ljus emalj. Arten är liksom den vanliga fästingen en ökänd vektor av sjukdomar, framför allt för blodsjukdomen babesios. Allvarligast kanske är att den sprider hundbabesios som man har stora problem med i Centraleuropa där D. reticulatus finns.
En hona hittades av Pia Anderssons på hennes ena ben efter en gemensam exkursion till Svanshall, Jonstorp, 12 juli 2010. Var i Svanshall den klättrade upp är tyvärr okänt. Området som besöktes ligger vid kusten och är klippig och har en hel del igenväxande hed och ett gammalt stenbrott som besöktes. Undersökning av fästingfaunan har skett med håv och vitt lakan vid ett par tillfällen senare, men har gett enbart Ixodes ricinus. D. reticulatus har de senare årtiondena vidgat sin utbredning uppåt i Karpaterna och andra bergsmassiv och även norrut i Centraleuropa. Frågan är hur denna individ kunnat hamna i Skåne? Gå själv är en omöjlighet. Vanligtvis lever den på däggdjur, i de tidigare stadierna på gnagare och andra små däggdjur, som vuxen på större däggdjur som hundar. Möjliga vägar är med husdjur eller människor på båtar eller bilar från något av kontinentens länder. I hamnen syntes ett par husbilar från Tyskland. En annan möjlighet är hundar. Arten lär sällsynt kunna finnas på fåglar, så att den följt med en fågel är också en möjlighet.

§ 4  Ordet överlämnade till kvällens föredragshållare Markus Enekvist och Tor Djärv, som talade om sin undersökning av färgförändringar hos allmänna metallvingesvärmaren, Adscita statices. Studien genomfördes som ett projektarbete på NV-programmet vid Katedralskolan i Lund.

Allmänna metallvingesvärmaren är dagaktiv och kan ganska ofta ses som blombesökare på torrängar. Arten har metalliskt glänsande blågröna framvingar. En variant med metalliskt rödaktiga vingar visade sig också finnas. Observationsserier i fält visade att det på kvällen och natten finns extra många röda exemplar. En serie listigt utförda laboratorieexperiment och statistiska analyser visade att fjärilarna byter färg från blågrönt till rött när luftfuktigheten ökar på kvällen och natten. När luftfuktigheten minskar på dagen, återgår färgen till blågönt igen.

Föredragshållarna berörde evolutionära aspekter på förmågan hos fjärilen att byta färg. Likaså diskuterades den fysikaliska eller möjligen kemiska process som kan förklara färgförändringen.

Markus och Tor vann med sitt projektarbete första pris bland ”Unga Forskare” och kunde i mitten av maj 2010 resa till San José i Kalifornien och delta i världens största utställningstävling, Intel ISEF.

I den livliga diskussion som följde, uppmanades fördragshållarna att söka publicera sina resultat i någon lämplig vetenskaplig tidskrift.

§ 5  Bokauktion följde, varvid ordf. agerade sakkunnig auktionsförrättare. Ett hundratal utrop – böcker som Per Douwes gallrat ut ur sina hyllor inför flytten till Tyskland – lockade till en med vissa undantag försiktig budgivning. Genom Pers generösa villkor, kom en betydande del av kvällens intäkter att tillfalla Entomologiska Sällskapet.

§ 6  Mötet avslutades och eftersits vidtog.

Lund som ovan

Thomas Jonasson, sekreterare