Protokoll för ESIL 30 Oktober 2009

Protokoll fört vid allmänt sammanträde 2009-10-30

§ 1

Ordf. Magnus Wedelin hälsade de 21 närvarande välkomna och förklarade sammanträdet öppnat.

§ 2

Magnus inledde med en hyllning av den svenska lepidopterologins nestor Ingvar Svensson. Efter att ha överlämnat Entomologiska Sällskapets diplom för hedersmedlem, ett konstfärdigt kopierat och inramat familjeporträtt från Ingvars 90-årsdag i somras och en flaska etylacetat, som bör räcka några år,  övergick Magnus till att presentera människan Ingvar Svensson. Ingvar hade i förväg fått svara på en lång rad frågor om sådant han gillar och ogillar inom natur, kultur, idrott, politik m.m. Svaren presenterade Magnus på ett mycket underhållande sätt med hjälp av ett fint bildspel.

§ 3

Ingvar fick ordet och började berätta om sitt liv med fjärilar. Han växte upp i Rumperöd, Glimåkra socken, Östra Göinge härad i dåvarande Kristianstad län. I gårdens närhet fanns rika möjligheter till naturupplevelser och i barndomen var det mest fåglar som väckte Ingvars nyfikenhet. Ett besök i Lund, när Ingvar var 15 år gammal, skulle leda till fjärilarnas fanatstiska värld. I Gleeups skyltfönster låg två små böcker om fjärilar. Böckerna hade läckert kolorerade pärmar och planscher. Texten var på tyska och därmed  var detta ”gefundenes Fressen” för en ung man som just börjat läsa tyska. Ingvar och hans bror hade fått varsin tvåkrona av far att spendera under Lundabesöket.  Ingvar köpte det ena häftet och brodern övertalades att köpa det andra. Broderns exemplar fick Ingvar senare överta! Efter en period av fjärilsskådning tog samlandet fart. Två hemsnickrade insektlådor var snart fyllda med storfjärilar. Det första exemplaret togs sommaren 1935 (vitfläckig guldvinge).

Under Ingvars utbildning till jägmästare förekom sommarkurser och studieresor till olika delar av landet. På de korta rasterna gavs tillfällen till fjärilsfångst. Redan under studietiden träffade Ingvar aktuarien på Statskontoret i Stockholm Erik Norstrand (1896-1947), som kom att betyda mycket för Ingvars fortsatta utveckling som lepidopterolog. På förslag av Norstrand blev Ingvar invald i Entomologiska Föreningen i Stockholm. Här fanns Frithiof Nordström, som hjälpte Ingvar  med genitalpreparering och bestämning av en besvärlig malmätare. Sedan dess är Ingvars egenhändigt framställda genitalpreparat uppe i minst 10.000 stycken.

Efter tjänstgöring på olika platser i landet fram till 1953 sökte och fick Ingvar en tjänst som gjorde att han och familjen kunde bosätta sig i Skåne. Återbördad till sin födelseprovins blev Ingvar snart medlem i Entomologiska Sällskapet i Lund. Under sex decennier har han varit flitig mötesdeltagare och rapportör av för landet eller olika landskap nya fjärilsarter. 

Ingvar Svensson uppskattar att han funnit 200 fjärilsarter nya för Sverige. Antalet för vetenskapen nya arter – beskrivna av Ingvar –  uppgår till ett tjugotal. Särskilt framhölls tre arter av gräsminerarmalar som ännu mer än 30 år efter publiceringen behåller sina namn: Elachista vonschantzi Svensson, 1976, E. krogeri Svensson, 1976 och E. nielswolffi Svensson, 1976.  Arterna är uppkallade efter några vänner och kolleger till Ingvar – Max von Schantz och Harry Krogerus från Finland och Niels L. Wolff från Danmark. Naturligtvis har Ingvar fått glädjen att se ”svenssoni” som artepitet på några fjärilar. Den första i raden var svalbomalen Tinea svenssoni Opheim, 1965. Magne Opheim var norrman, så bilden av nordiskt samarbete och vänskap i kretsen av microlepidopterologer framstår tydligt.

Ordföranden hade i början av aftonen sagt att det nu skulle vara ”Ingvars kväll” . Den enda begränsningen var att föredraget fick vara i högst två timmar. Ingvar hann på dessa timmar berätta många spännande och roliga exkursionsminnen och om människor han mött.  Vi fick också höra en del synpunkter på ljus- och fällfångst samt om preparering och etikettering.

Efter föredraget följde en stund för frågor och diskussion. Bland annat berördes den på senaste tiden uppkomna konfliken mellan ”skådare” och ”samlare” i våra fjärilsmarker.

§ 4

Föredragshållaren avtackades med en varm applåd och vid eftersitsen – kaffe och mackor – kunde diskussionen fortsätta ännu en stund.

Lund som ovan

Thomas Jonasson, sekreterare