Protokoll för ESIL 29 September 2009

Protokoll för ESIL 25 september 2009

§ 1

Ordföranden Magnus Wedelin öppnade mötet och hälsade de 14 närvarande välkomna.

§ 2

Då ordinarie sekreterare Thomas Jonasson meddelat förhinder utsågs Anders Ohlsson att föra dagens protokoll.

§ 3

Då inget övrigt fanns att meddela gavs ordet, under rubriken ”Sommarens skörd”, till Ingvar Svensson att sedvanligt inleda med sin betraktelse över den gångna insektssäsongen. Mycket förtjänstfullt överlämnades till sekreteraren ett nedtecknat sammandrag, vilket här följer:

Alltsedan den magra säsongen 2006 har jag inte sett till åtskilliga tidigare vanliga arter, i synnerhet minerare, och immigranter har sällan visat sig och 2009 är inget undantag. Den gångna vintern verkade inte alltför svår för fjärilarnas övervintring med som mest –15 grader kallt i Österslöv 5 januari och uppemot 10 cm snö 20 februari. Det borde vara upplagt för tunnvingemätaren Malacodia regelaria, så det blev flera ljusfångster i mars fram till 4 april, då asplobmätaren Trichopteryx carpinata kom, vilket åtminstone förr brukade vara ett tecken på att tunnvingemätaren var slut för året. April blev för övrigt den varmaste uppmätta någonsin på många platser i landet utan att det återspeglades i några särskilt intressanta fjärilar.

24 maj hämtade Bengt Åke Bengtsson mig för gemensam resa till SEL-kongressen i Chuj i Rumänien. Redan i Tyskland mötte vi de första tistelfjärilarna Vanessa cardui i en strid ström norrut. (Det visade sig att de hade fortsatt vidare till Sverige och det fanns gott om slitna tistelfjärilar så långt norrut som på Hornslandet i Hälsingland 26 juni. I motsats till invasionen 2007 lämnade dessa efter sig en generation i Sverige, av vilka jag såg en sista eftersläntrare i trädgården 17 september.) Till min överraskning meddelades på kongressen att jag utsetts till hedersledamot i SEL (Societas Europaea Lepidopterologica). En stor del av föredragen handlade om DNA-studier på fjärilar för att belysa artskillnader. På den efterföljande exkursionen med förstklassig förläggning (vägarna däremot usla) i byn Colesti hade vi otur med vädret men jag lyckades ändå få in en del fjärilar, bl.a en som liknade puktörneblåvinge Polyommatus icarus men var något mörkare blå och försedd med svartfläckiga vingfransar. Den vägrar låta sig bestämmas.

Fast sommarvädret inte artade sig utan mest liknade vår gamla vanliga svenska sommar med regndagar och rätt kyliga nätter kom vi iväg på husbilstur norrut med dottern Elisabet vid ratten och dotterdottern Camilla i baksätet. Första anhalten blev i Lydinge öster om Uppsala 22 juni, där Jan-Olov Björklund och Leif Holmkvist ställde upp och visade den svenska lokalen för östlig sikelvecklare Ancylis kenneli. Med deras hjälp fick jag med mig ett exemplar hem som flög i kvällssolen över älggräs Filipendula ulmaria. Fjärilen liknar allmän sikelvecklare A. badiana men har ljusare brun, ej svartaktig teckning och dorsalfläcken har sned, ej stubbad utkant. Vid återkomsten till husbilen fick vi veta att en lo just gått förbi. Vi hade en fin resa, men övriga speciellt eftersökta arter visade sig inte på sina kända lokaler, exempelvis mossesäckmalen Coleophora cornutella vid Höllick på Hornslandet, den namnlösa bredvingemalen Incurvaria-arten vid Krokvik eller pärlfläckvecklaren Clepsis nybomi vid Paksuniemi. Vid Höllick fanns emellertid rikligt med tvillingsumpvecklare Bactra lacteana på sin gamla lokal med hundstarr Carex nigra. Just där incurvarian hade fångats vid Krokvik, växte odonvide Salix myrtilloides, som kanske är värdväxten. Jag har ibland undrat över varför vi inte hittar någon speciell fjäril på denna särpräglade videart. Den 2 juli hittade jag i alla fall en blåbärsbredvingemal I. oehlmanniella här. Från ett tynande bestånd av värdväxten örnbräken Pteris aquilina vid färjläget på Hemsön i Ångermanland skrapade jag 26 juni upp en nordlig korthuvudmal Scythris fuscopterella, den sydligaste lokalen hittills i landet för den sällsynta arten. Den välkända lokalen ovanför Abisko östra för abiskogräsminerarmal Elachista abiskoella gav ingen sådan vid besök 9 juli men väl exempelvis ett par vackra fjällmossebrokvecklare Olethreutes schaefferana.

Åter hemma ljusfångade jag 17 juli i det stora grustaget vid Bäckaskogs station och fick för första gången den ganska nyinkomna arten rosa jungfrufly Eucarta virgo. Den kom samma natt också till lampan hemma. En ljusfångsttur 23 juli till Kjuge kull blev regnvåt, men gav oväntat det tredje svenska exemplaret av tegelfärgad ekollonvecklare Cydia amplana. Det berättades senare att det tagits ett större antal nära den tidigare lokalen på Sandhammaren, så den bör nog fått ett stadigt fotfäste i landet. Jag hoppades att vi skulle få den vid den fångstkväll med åtskilliga lampor i mina gamla ekmarker i Romperöd som avslutade det minnesvärda firandet av min 90-årsdag 29 juli. I firandet deltog nog Sveriges största församling nordeuropeiska lepidopterologer någonsin.

Det ryktades om att spensligt rörfly Archanara neurica tagits i antal vid Nybro i Sydskåne, så 5 augusti försökte jag också få arten där, men den visade sig inte. Dagen efter letade jag på Skanörs ljung efter larver av klockgentianafjädermottet Stenoptilia pneumonanthes. Det fanns nu rikligt med blommor av klockgentiana, men inga larvangrepp syntes, vilket bekräftade misstanken att naturvården effektivt hade lyckats utrota arten i Sverige med fårbete efter bildandet av naturreservat. Fåren lämnade nästan inga blommor kvar. Nu betade i stället kor, som var betydligt skonsammare mot växtligheten. På natten efter kom talrika eftersläntrare av punkterad lavspinnare Pelosia muscerda till lampan. I naturreservatet på Kjuge kull har också förekommit fårbete med risk för att rosenmottet Eurhodope rosella skulle utrotas från sin enda kända lokal i Norden, men på en rundvandring där 8 september sågs inga får och vegetationen var ganska svagt betad med en hel del kvarstående blommor av värdväxten, fältvädd Scabiosa columbaria också inom reservatet, så kanske har den fjärilen fortfarande chans att fortleva.

Också denna höst har immigranterna mest lyst med sin frånvaro. Naturligtvis har en och annan kålmal Plutella xylostella visat sig och var ställvis under Norrlands-resan något besvärande talrik och även enstaka gammaflyn Plusia gamma har varit i farten. Dessa båda arter kan förstås också vara bofasta. Förutom tistelfjärilarna har en hel del amiraler Pyrameis atalanta uppträtt, några ännu idag i trädgården. Minor är det mest också ont om. Men en och annan fjäril utvidgar sitt utbredningsområde. Ljusringat lövfly Hoplodrina ambigua har för första gången visat sig i dessa trakter och exempelvis kom 10 exemplar till lampan en fångstnatt i N. Åsum 31 augusti. Bengt Åke Bengtsson har bestämt rotvecklaren Endothenia pullana från Öland, Claes Källander har tagit plattmalen Agonopterix multiplicella hemma i Uppland och Jan Jonasson tog 30 juni puckelmalen Leucoptera lotella i Bohuslän, 3 för landet nya arter.

I den efterföljande diskussionen om migrerande fjärilar belystes tistelfjärilens ymniga uppträdande av Sven Gustavi som iakttagit arten så långt norrut som i Ammarnäs i södra Lappland, Alan Dufberg vittnade om tusentals tistelfjärilar på sydsträck vid brofästet i Malmö, ordföranden refererade till en tidningsartikel som beskrev stora trafikproblem med mängder av döda tistelfjärilar på motorvägar i Spanien, Börje Dalsved, som under semestern befunnit sig på Madeira, hade här också erfarit en stor mängd av tistelfjärilar och Anders Nilsson redogjorde för artens uppträdande i Lund där väldiga antal hade setts flyga även i stadens mest tättbebyggda områden.

Lars Lindblad meddelade att han tillsammans med Börje Dalsved den 8 augusti hade besökt Benestads backar och därvid, bland dussintalet backvisslare (Pyrgus armoricanus), funnit 2 hanar av rödgul höfjäril (Colias crocea) och en hane av ljusgul höfjäril (Colias hyale). En vecka senare hade Börje Dalsved varit på samma lokal och då anträffat ytterligare 2 hanar av ljusgul höfjäril och en hane av rödgul höfjäril.

Följdes dessa observationer upp av ordföranden refererande internetrapporter av dödskallesvärmare (Acherontia atropos) i Dalsland och flera fynd av höfjärilar i Halland och Södermanland. I anslutning härtill tog Ingvar Svensson tillfället i akt att beröra ett inslag i P1:s program Naturmorgon där kritik riktats mot insamlandet av höjärilar på ett lucernfält i Södermanland, till förfång för dem som senare dök upp för att beskåda och fotografera djuren. Ordföranden påminde då om den accelererande konflikt mellan fjärilsamlare och fjärilskådare som uppstått i samband med infångandet av en tryfjäril (Limenitis camilla) vid Zoologihuset i Lund. Den omedelbara kritiska reaktionen från fjärilsskådarhåll vittnade om djup okunskap beträffande migrerande dagfjärilars uppträdande i det att man trott sig, liksom vid fågelskådning, kunna ”dra på en art”, vilket är ett vanligt fenomen bland skådare.

Omtalade Magnus Persson att han, utifrån information på Internet, inhandlat 10 paket med ärtor från Kenya och i dessa funnit tre levande larver av den långsvansade blåvingen (Lampides boeticus), vilka slutligen frambragte en hona. Vidare meddelades 3 exemplar av rödgul höfjäril på ett lucernfält vid Sandby mosse utanför Lund, den första observationen av tistelfjäril 19/5 och amiral 31/5. Bland nattflygarna hade ljusringat lövfly och vitpunkterat gräsfly (Mythimna albipuncta) varit allmänt förekommande i trädgården i Södra Sandby. Förevisades en låda med dessa arter tillsammans med ett stort antal blomflugor, vilka tilldragit sig föredragandens intresse när bestämningslitteratur i form av Nationalnyckelns senaste utgåva nu funnits att tillgå. Dock inväntades ivrigt andra delen för definitiv bestämning av alla kräken.

Olle Hammarstedt knöt an till den av Svensson tidigare framförda uppgiften om den punkterade lavspinnarens talrikhet på Skanörs ljung i den likaledes av honom upplevda ymnigheten i Skrylleskogen mellan Södra Sandby och Dalby. Inflikade därvid Börje Dalsved att arten uppträtt ovanligt talrikt också i Stockamöllan. Diskuterades huruvida mängden hade sitt ursprung i migration eller lokala kläckningar, varav det senare ansågs mest sannolikt i det att arten på andra platser ej förekommit i goda tal. Undrade Hammarstedt om de närvarande hade några indikationer om åkervindesvärmarens (Herse convolvuli) förekomst i Skåne detta år, men då ingen hade några uppgifter därom, omtalades att arten denna höst förekommit rikligt på broderns stora kaprifol i Trondheim, med som mest 11 exemplar samma kväll. I en avslutande skoglig information berördes de kraftiga angrepp av tallsteklar på tallskog i området Kosta – Nybro i Småland där föredraganden själv bevittnat skadegörelsen.

Bekräftade Bertil Hallmer det ljusringade lövflyets och det vitpunkterade gräsflyets goda förekomst i sydvästra Skåne med uppgifter från hemområdet i Klågerup. Där hade också ett exemplar av karminspinnaren (Tyria jacobaeae) visat sig i juni månad.

Häri kunde sekreteraren instämma att det ljusringade lövflyet varit en av de vanligaste augustifjärilarna i Lund, däremot att det vitpunkterade gräsflyet uppträtt mera enstaka. Från Stockamöllan meddelade Börje Dalsved det ljusringade lövflyets förekomst som regelbunden med 1 – 2 exemplar per kväll och arten hade också av Bo Olsson anträffats så långt norrut som Balsby.

Tog ånyo Olle Hammarstedt till orda och meddelade att han funnit larver av det gulpunkterade lundflyet (Hecatera dysodea) i Malmö. Även i Södra Sandby förekom larver och där hade en imago observerats.

§ 4

Då inget mer fanns att avhandla tackade ordföranden de närvarande och avslutade mötet, varvid fikarummet togs i besittning där kaffe och smörgåsar kunde avnjutas till informella samtal.

Lund som ovan

Anders Ohlsson, t.f. sekreterare