Protokoll för ESIL 20 November 2008
Protokoll fört vid allmänt sammanträde 2008-11-20
§ 1
Ordf. Magnus Wedelin hälsade de 75 närvarande välkomna och förklarade sammanträdet öppnat.
Beträffande de närvarande, se gästboken. Av denna framgår att ett glädjande stort antal av sällskapets mångårigt frånvarande ledamöter äntligen infunnit sig och att de dessutom i flera fall beledsagades av goda vänner.
§ 2 Meddelanden
Kassören Anders Ohlsson meddelade att nya häftet av Sällskapets tidskrift FaZett (årgång 21, häfte 1) nu starkt försenat låg färdigt för distribution. Anmodades betalande medlemmar att avhämta sitt exemplar av sagda häfte och på så sätt bespara Sällskapet en betydande portoutgift.
Kassören gjorde i samma veva reklam för Sällskapets oerhört eftertraktade textila logotyp, att sys – icke strykas – fast på lämplig klädespersedel. Loggan saluförs för blygsamma SEK 35:-. Intäkterna går i stort sett oavkortade till Sällskapets kassa för oförutsedda utgifter.
Ingvar Svensson demonstrerade och snabbrecenserade nyutkommen fjärilslitteratur: Nationalnyckeln till Sveriges Fauna: Fjärilar: käkmalar – säckspinnare (DE 1 – 13) och två volymer av en planerad svit på fyra av Pyraloidea of Europe (Slamka).
Ordf. meddelade att de böcker (”Sveriges Zoologiska Litteratur” och ”Med Kolorerade Planscher”), som Björn Dal vid sitt bejublade föredrag på mars-sammanträdet till rena vrakpriser erbjudit Sällskapets medlemmar, nu fanns till avhämtning.
§ 3
Lämnades ordet till kvällens dragplåster, författaren Fredrik Sjöberg, som talade över ämnet ”Bidrag till kännedomen on Fredrik Sjöberg, den litterära entomologin och om konsten att undvika galenskap genom att samla på ett enda ställe”.
Talaren inledde med några minnesbilder från sina egna biologistudier i Lund. Högtidssalen på Zootis var välbekant – där hade han dels hälsats välkommen som biologistudent av en icke alltför entusiasmerande prefekt och dels dansat efter en uppsluppen kursfest. Nu stod han där på podiet som kvällens huvudtalare!
Tre uppläsningar ur i tur och ordning ”Tranströmerska insektsamlingen från Runmarö” (del av kapitlet ”Legenden om Velleius dilatatus”), den Augustnominerade succéboken ”Flugfällan” (del av ”Långsamheten”) och ”Den utbrände kronofogden som fann lyckan” (del av ”Den flyende folkbildaren”) interfolierades av medryckande berättelser och kommentarer kring samlandets villkor. Fredriks älsklingsdjur, blomflugorna, intog som väntat en framskjuten plats. Talaren skröt vitt och brett om hur många blomflugearter han funnit på den 15 kvadratkilometer lilla ön i Stockholms skärgård, Runmarö, där han bott i drygt 20 år. Skrytbarheten är en viktig drivkraft för insektsamlare, fick vi veta.
Talaren satte med osviklig precision fingret på alla de ömma punkter som entomologer alltid haft. Visst har vi alla någon gång blivit utskrattade. Nu vet vi varför! Efter nästan varje avslöjande sanning kunde man här och var bland åhörarna på Zootis denna afton se en lätt rodnande man le urskuldande mot sin gapskrattande hustru.
Sjöbergs teori om ”entomologens livscykel” väckte både munter- och eftertänksamhet. Med reservationen att sekreteraren kan ha missat någon viktig detalj, går den i korthet ut på följande. Många pojkar samlar insekter, citronfjärilar och annat, som sticks på nål och bevaras i någon sorts samlingslåda. I puberteten upptäcks emellertid att en aldrig så förnämlig insektsamling imponerar särskilt mycket på flickor. Entomologens reproduktiva fas tar därmed sin början. Intresset för insekter svalnar och energin satsas så småningom på arbete, hustru, barn och hem. Efter ett par decennier hinner verkligheten ifatt den forne entomologen. Barnen har flyttat hemifrån och hustrun har lämnat honom. Vad gör han? Ska han spela golf, dricka sprit eller samla insekter. Även om det ena inte behöver utesluta det andra, faller valet ofta på det sistnämnda. Han plockar ner insektsamlingen från vinden. Han köper därefter en utrangerad folkabuss, bygger om den till husbil och ger sig land och rike runt för att fylla alla tomrummen i sin ungdoms insektsamling. Efter denna redogörelse blandades fnissen med rena gapskratt. Några åhörare skruvade på sig, liksom osäkra och lite besvärade.
Fredrik Sjöberg fängslade sin publik i en dryg timme utan en enda skioptikon- ,dia- , OH- eller powerpointbild.
En kort fråga från auditoriet om Fredriks konstsamlande fick ett uttömmande svar. I övrigt följde ingen diskussion. Talaren avtackades av åhörarna med en lång och varm applåd. Ordf. tackade för ett fantastiskt framförande och överlämnade sällskapets i § 2 omnämnda emblem till en synbart rörd Fredrik Sjöberg.
§ 4
Då intet annat återstod, förklarade ordf. mötet avslutat och en livlig bokkommers utbröt.
Lund som ovan
Thomas Jonasson, sekreterare