Den direkta orsaken till sekreterarens obändiga lust att berätta om ESiL:s tillblivelse den 30 januari 1903 var att ett gammalt men synnerligen välbevarat fotoalbum dök upp i somras, när zoologiska museet efter nästan hundra år skulle utrymmas och flyttas. Monterade fåglar, däggdjur och skelett samt diverse arkivalier skulle gå till sin sista vila i ett magasin på Gastelyckan i sydöstra utkanten av Lund, bara ett stenskott från Svensk Bilprovning. Insektsamlingarna och Entomologiska Sällskapets i Lund tillhörigheter skulle samtidigt till Ekologihuset på Sölvegatan 37, på norra Campus.

Fotoalbumet är ett mellanbrunt helskinnband med gyllne inre denteller och helt guldsnitt. Pärmens framsida bär en bågformad blindpressad titel ”Entomologiska Sällskapet i Lund” och en likaledes blindpressad relief av en Carabus sp. Pärmarna hålls samman av ett robust men ändå elegant mässingslås. Man har länge vetat att albumet fanns men inte riktigt var. Nu dök det upp som en prima överraskning i samband med flytten. Det låg inpackat i en kartong, mellan lager av skyddande bomullsark. På kartongens ena gavel har någon fordomsdags präntat i tusch: ”Fotoalbum över svenska entomologer”. Tillagt i blyerts står ”påbörjats av Prof. Kemner” och därunder i vulgär kulspetsskrift ”Tillhör Entomologiska Sällskapet”.

De flesta porträtten i albumet är gamla. De verkar ha insamlats i god tid för Sällskapets 10-årjubileum 1913. Av brev till Simon Bengtsson kan man se att många av pionjärerna i Sällskapet skickat sina porträtt till honom inför detta första jubileum. Det fanns ingen Facebook på den tiden. De yngsta bilderna i albumet härrör från 1960-talet och har i stor utsträckning publicerats i samband med nekrologer eller hyllningar i samband med bemärkelsedagar. Dessa senaste bilder är insamlade av Carl H. Lindroth (1905 – 79).

Föredraget inleddes med en grafisk exposé över ESiL:s årsvisa medlemstillskott från 1903. Här framstod tydligt att utgivandet av tidskrifter (Opuscula Entomologica 1936 – 69; Entomologen 1972 – 76; FaZett från 1988, ännu under utgivning) i hög grad lockat nya medlemmar.

Grafen som illustrerar medlemmarnas ålder vid inträde i Sällskapet är svagt trimodal. Den första (och största) toppen inträffar i tjugoårsåldern. Troligtvis domineras den av unga vuxna som just påbörjat sina biologistudier i Lund. Den andra toppen infaller i åldrarna 45-50 år. Den illustrerar troligen den skilsmässotopp som Fredrik Sjöberg så målande beskrev i sitt bejublade föredrag hos oss på novembermötet 2008. (Se §3 i protokollet från 2008-11-20.) Den tredje och sista toppen utgörs av 60 – 65-åringar. Denna representerar utan tvekan de f.d. amatörentomologer som vid pensioneringen tröttnat på golfen och längtar tillbaka till ungdomens mera givande insektstudier. Många som blev medlemmar i ungdomen återkom och inträdde på nytt på gamla dar.

Under årens lopp har drygt 1.300 personer blivit medlemmar i ESiL. De flesta av dem är döda nu. Som mest har vi haft mellan 200 och 250 årsbetalande medlemmar. De 31 personer som gick in som medlemmar 1903 betalade två kronor i årsavgift, vilket i dagens penningvärde motsvarar en dryg hundring.

Den första kvinnliga medlemmen valdes in 1929. Det var den då 19-åriga fröken Gunlög Bülow-Hübe, sedermera känd som poet och inredningsarkitekt. Kvinnliga medlemmar dök sedan upp efterhand och under de senaste decennierna har var åttonde ny medlem varit en kvinna.

Entomologiska Sällskapet bildades på initiativ av Simon Bengtsson (1860 – 1939), som efterträdde C G Thomson (1824 – 99) som föreståndare för de entomologiska samlingarna vid Lunds universitet. Bengtsson kontaktade framstående amatörentomologer i Skåne och tillsammans skickade de ut en inbjudan, ett slags flygblad, om att det borde bildas en sydsvensk entomologisk förening. Stockholmarna hade ju bildat sin förening redan 1880 med Oscar Sandahl som preses.

De sex instiftarna var, förutom Bengtsson, bataljonsläkaren Ivar Ammitzböll (1847 – 1934) och kyrkoherden Josef Andersson (1850 – 1908), båda från Kristianstadstrakten. Ammitzböll kom från Danmark, där han i Köpenhamn varit med om att instifta Dansk Entomologisk Forening redan 1868. Hans samlingar av i stort sett alla insektordningar donerades så småningom till Entomologiska museet i Lund. Josef Andersson samlade främst Macrolepidoptera och hans samling köptes in av Bengtsson, för att hamna på museet i Lund.

Från Helsingborg kom läroverksadjunkten Gustaf Löfgren (1848 – 1910) och postexpeditören Benjamin Varenius (1855 – 1928). Löfgren var tidigare bekant med Bengtsson sedan ungdomsåren i Karlstad. De träffades igen i Lund kring 1880 och blev båda hängivna lärjungar till C G Thomson. Löfgrens insektsamlingar finns till större delen i Lund, medan en mindre del är kvar i Helsingborg. Han donerade nämligen sin samling till Helsingborgs museum, vars förste intendent han blev kort före sin död. På 1980-talet överfördes större delen av hans samling till Entomologiska museet i Lund. Varenii samlingar har inte kunnat återfinnas. Delar av dem kom till Lund i slutet av 1930-talet men befanns vara i så dåligt skick att de returnerades till donatorerna, familjen Rausing. En dotter till Varenius gifte sig på 1920-talet med Ruben Andersson från Raus, som tog sig namnet Rausing – därav släktrelationen.

Sist i raden av instiftare var överjägmästaren J H Wermelin (1850 – 1910) i Malmö. Han representerade skogsentomologin och hade uppenbarligen en gång givit Bengtsson möjligheten att studera barrskogsnunnans (Lymantria monacha) härjningar i Sverige. Nunnans härjningar var så pass betydande och uppseendeväckande att Selma Lagerlöf beskrev dem i ett kapitel av Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige.

Totalt finns i ESiL:s fotoalbum ca 60 personer avbildade på tillsammans 80 bilder. Förhoppningsvis kan de inskannade porträtten, med kortfattade biografier, så småningom läggas ut på vår hemsida.

Efter föredraget hölls ett uppsluppet samtal inom auditoriet. Enstaka närvarande kunde komplettera med egna minnen från Lundaentomologin så långt tillbaka som från 1950-talet. En förbluffande stor andel av åhörarna hade egna eller närståendes erfarenheter av ”Lopp-Olle” (Olof Ryberg) som lärare och en erinrade sig Ossian Larsén som cigarrdoftande biologilektor på Katedralskolan i Lund. Någon mindes ”Striten”, Frej Ossiannilsson, som entomologiprofessor på Lantbrukshögskolan i Ultuna.